Armani tog sig till toppen genom att gå den långa vägen. Han kom inte från något rikt hem, utan hade en rätt så genomsnittlig medelklassbakgrund och tänkte till en början inte alls syssla med mode. I stället aspirerade han till att bli läkare, och studerade också medicin i tre år. Men ödet ville annorlunda och det ska vi nog vara glada för. Armani avbröt sina studier och tog värvning – vilket inte heller ger någon fingervisning om vad som komma skulle. Men efter att han tagit avsked så kom vändningen – även om det skulle ta tid innan Armani blev ARMANI! För vissa så kommer framgången enkelt och omedelbart, medan andra arbetar sig till den och på så vis bygger upp en solid kunskapsbank om sitt område.
Det började med att Armani fick jobb på ett varuhus, med ansvar för skyltningen, där han sedan avancerade till positionen som försäljare på avdelningen för herrkläder. Det är nog här man kan se starten på Armanis karriär som modeskapare, och hur han fick lära sig allt från grunden. Det hela utspelade sig nämligen på den tiden då det var vanligt att man arbetade sig upp, ungefär som forna tiders skråväsen med lärlingar och sådant (okej, kanske inte riktigt så, men det finns likheter). Om man ska designa kläder så är det ju en fördel om man förstår sig på hur kunder tänker och agerar.
Det var sedan nästan tio år efter att han börjat som skyltare som han gick vidare till att designa kläder, i mitten av 1960-talet. Men då inte under eget namn med eget modehus, utan för flera olika beställare. Hans talang var dock uppenbar och efter tio (1975) år så grundade han så modehuset Armani, som snabbt blev framgångsrikt och på bara några år blev ett av de ledande modehusen i världen – en position som man hållit i snart 40 år nu.
Men Armani är inte bara en briljant designer, utan också någon som bryr sig, om kunder och modeller. Han designar kläder med tanke på den som ska köpa dem, vilket inte riktigt alla modeskapare verkar göra alla gånger. Det går dock längre än så: sedan 2016 använder sig inte Armani av päls från djur i sina kläder, vilket ju är bra. Även om pälsar kan vara fina så är det ju inte värt det, med tanke på minkfarmar och liknande. Pälsindustrin är inte riktigt den mest djurvänliga av industrier...
Ytterligare ett område där Armani varit ledande är vad gäller modevisningar. Det är ingen hemlighet att många modeller svälter sig själva och drabbas av ätstörningar, vilket har lett till mer än ett dödsfall. Sedan åtminstone 2006 har Armani kämpat för att de modeller som visar upp hans kläder inte ska behöva vara trådsmala, och målet är att ingen modell ska ha ett BMI under 18 (vilket är nog så lågt).
Så det finns skäl att tycka om Armani inte enbart för att han är en fantastisk modeskapare, utan även för att han är en positiv kraft inom modeindustrin överlag, vilket ju tyvärr kan behövas.